Historia.

1977–78 anslog staten via dåvarande Fiskeristyrelsen 50 miljoner kronor att användas till kalkning under en femårig försöksperiod. Bidrag lämnades med 75 % av kostnaderna och kunde sökas av fiskeorganisationer, fiskeklubbar och kommuner.

Detta var starten på den organiserade sjökalkningen. Vid starten ägdes Movab till 50 % av Cementa och till 50 % av Domänverket — nuvarande Sveaskog.

Kalkning i mindre skala hade utförts många år tidigare på initiativ av fiskevårdsföreningar och privatpersoner. Svante Odén konstaterade redan 1967, efter flera års studier, att svavel och svavelsyra kunde transporteras i atmosfären mycket långväga. Försurningen var upptäckt.

Fiskeriverkets försöksperiod var verkligen en försöksperiod. Mineraler som kalksten, dolomit och olivin testades, allt från kalkstensmjöl och jordbrukskalk till krossprodukter 50–100 mm.

Under en 20-årsperiod var kalkstensmjölet den helt dominerande produkten. I början av 2000-talet började man gå över till grövre och dammfriare produkter för helikopterspridning.

1982 flyttades försurningsansvaret till Naturvårdsverket och anslagen ökade snabbt. 1985 spreds över 100 000 ton och från 1993 till 2004 spreds omkring 200 000 ton per år.